Gunilla Sköld Feilers konstnärliga verksamhet spänner över måleri, teckning, objekt/skulptur och ljud – till foto och video.
Utställningarna består ofta av installationer, sammansatta av udda, taktila och kontrastrika material, med hårda och mjuka, lysande/glödande och svärtade/slocknade egenskaper. Komponerade som utspridda kolonier, öar eller svärmar, eller förlorat utspridda. Där de individuella uttrycken i varje del: gjuten, lindad, rullad eller stansad – bär spår av processen. Exempel på sådana installationer är Colony och Ousia, som ställts ut på olika konsthallar och museer i Sverige och utomlands, och Limbus, som i en första version visades på Konstnärshuset 2001, och som idag växer, muterar och vandrar vidare, senast under projektet Fakta talar inte för sig själv, 2016, på Skåne Konstförening i Malmö.
Sensoriska minnen och ritualer
Valet av material, såsom filt, frotté, och olika typer av skumgummi, bär ofta på tidiga sensoriska barndomsminnen – taktila material som associeras med "hudjaget" – där lager av betydelser ligger inbäddade, såsom omsorg, värme, närhet. Men i arbetsprocessen sker en förskjutning, ett främmandegörande, så att helt andra, odefinierbara känslor kryper fram. Också i Terra Nullius – en nerisad monitor – är det sensoriska, hur vi förnimmer det frusna tillståndet som ikonoklastiskt täcker in en monitor, en viktig beståndsdel. Ibland har något brustit, som av ett inre tryck, och skärvor spridits ut. Eller som ett fallande. Många långsammare processer bygger å andra sidan på ett insamlande, för att reparera, återbruka. Flera arbetsmoment kan därför sägas vara nära knutna till vardagliga handlingar, som i den repetetiva processen omvandlas till en meningsskapande ritual, vars inneboende mening samtidigt är dunkel. Men i det visuella, slutgiltiga uttrycket ligger avgörandet, förmedlat av alla spåren och lagren, av tiden, handens och temperaturernas stadiga grepp.
Trompe l'oeil
Om material och tekniker, å ena sidan, varierat under tid, så bygger verksamheten å andra sidan på några huvudspår som varieras. På så sätt har en dröjande koncentration eller förtätning utkristalliserats, med små förskjutningar av perspektiv. Trompe l'oeil (lura ögat) bygger på en sådan lång tidsbåge. Det började som "digital sömnad" – i en serie digitalt bearbetade foton "utan nål och tråd" (2000 – 2001) – som i en fri lek med det konsthistoriska begreppet "lura ögat" associativt löpte vidare, ganska långt bakåt i tiden, till ett djupt inetsat barndomsminne från 1963 som behövde utforskas. Minnet av en filminspelning till ett tv-program. Hela programmet fanns dessutom i SVT:s filmarkiv och kunde undersökas, vilket resulterade i det reflexivt tillbakablickande video-albumet Trompe l'oeil , som visades på Norrtälje Konsthall 2014. För barndomsminnet, visade det sig, hade mycket riktigt ett klart samband med fotoserien "sömnad utan nål och tråd", som om minnet omedvetet styrt.
Andra centrala verk och installationer som återuppstått, gått igen, växt vidare, eller transformerats under tid är ovannämda Colony, Ousia och Limbus. Installationer som efter en tid plötsligt skjuter nya sidoskott. Som i livets olika cykler – där upprepningar och återkommande mönster, fastän aldrig identiska, ständigt följer oss.
Amygdala – Platsen för det svåra
Amygdala är en liten mandelformad körtel i hjärnan som är platsen för ickeverbala signaler som ilska, försvar, rädsla och medvetna och omedvetna skräckupplevelser och minnen. Den specifika platsen har fått ge namn till ljudinstalltionen Amygdala, som gjordes i samarbete med tonsättaren och konstnären Dror Feiler, till Ideologia, på Röda Sten, 2003. Ljudmaterialet bestod av ljudupptagningar från Israel och Palestina, på platser där olika sammandrabbningar mellan israelisk militär, och protesterande palestinier (tillsammans med israeliska aktivister) ägt rum, vid exempelvis demoleringar av hus på palestinsk mark. Ljudupptagningar som sen bearbetats av Dror Feiler, för 84 minihögtalare, placerades ut i små hål, på ömse sidor av en bussliknande form i utsågad akrylpast, 300 x 123 x 120 cm. Amygdala, där vi är som mest utelämnade och agressivt försvarsbenägna och den Israel-Palestinska konflikten hänger förstås intimt samman, vilket inte minst uppenbarades i den internationellt uppmärksammade installationen Snövit och Sanningens Vansinne, på Historiska Museet i Stockholm, 2004, som på invigningen vandaliserades av den dåvarande israeliska ambassadören i Stockholm.
A penny for your thoughts
I den sepiafärgade videon A penny for your thoughts ser man en grupp unga kvinnor som långsamt och sömngångaraktigt rör sig mot en upplyst fond. I små små rörelser utspelar sig något mellan dem och det som diffust sker i förgrunden. Genom en speciell sorts filmredigering/klippning av ett dokumentärt material har små rörelsemönster förstärkts genom att upprepas och saktas ner, ackompangerade av en sugande, rytmisk musikslinga, och ett textcollage av författaren, regissören, och situationisternas filosof, Guy Debord. Videon är gjord i ett nära samarbete med Dror Feiler och har visats på TEGEN2, 2006, projicerad mot vägg med småmynt från olika länder och på Linköpings Länsmuseum och Passagen, Linköpings Konsthall, samt Fylkingen, och Moderna Museet i Minsk. Längd 18:40
Pro Longing – Made in China
Installationen Pro Longing – Made in China, TEGEN2, 2006, var på många sätt en unik installation. Där parningssång från – i galleriet – 108 livs levande kinesiska syrsor spelade en avgörande roll. Den byggde på ett samarbete mellan Gunilla Sköld Feiler och Lars Fredriksson, forskare, sinolog och kulturentomolog. I en omsorgsfullt iscensatt orkestrering av syrshannarnas parningssång, skapades ett både akustiskt som visuellt rum för sinnesnärvaro och eftertanke, med miljö- och klimatpolitiska underströmmar. I det hårt industrialiserade Kina befarades (vid tiden för utställningen) nämligen syrsorna vara alarmerande hotade – syrsan som dessutom har en kulturhistorisk viktig betydelse i Kina. Att hålla syrsor för att förlänga sommaren i Kina är nämligen en både högt aktad som populär kulturtradition. Men i installationen hade varje traditionell kinesisk syrsask försetts med en transparant bild från det kinesiska fabriksgolvets löpande band av plastprodukter och annat billigt som exporteras på världsmarknanden, för att fästa fokus på industrialismens och konsumtionens konsekvenser för både natur och kultur. Och de omänskliga arbetsvillkor som rådde för de kinesiska, oftast kvinnliga arbetarna på fabriksgolvet. I utställningen samverkade med andra ord den nästan smärtsamt vackra parningssången med krafter vi idag börjar inse blir allt svårare att hejda.
Felaktigt placerade delar av natur
Naturalier, tegar – Felaktigt placerade delar av natur är små framställningar eller kanske föreställningar av natur, av organiskt och oorganiskt material som sammantvinnats till något hybridiserat skört och levande, segt och envist. Inspirerat av 1700-talets insamlande av växtdelar i Linnés fotspår. De har visats på Passagen, Linköpings Konsthall, 2011 och på Galleri Rostrum i Malmö, 2013.
Kollektiva processer och kuratorisk verksamhet
Den konstnärliga verksamheten inbegriper, som tidigare nämnts, samarbeten med andra konstnärer och discipliner. Det Swedenborgs-inspirerade videoverket Closing Bell är ytterligare ett sådant exempel. Men också större kollektiva projekt med kuratorisk inriktning har utvecklats i anslutning till det konstnärsdrivna galleriet TEGEN2:s verksamhet, framförallt uppmärksammat under deras årliga deltagande på den konstnärsdrivna mässan Supermarket.